Kära Göran, jag har en plan

Jag tänkte på en sak efter att som vanligt suttit och funderat på Göran Hägglund, en syssla som upptar ungefär 45% av mitt vakna dygn. Jag tror att jag har, om inte kommit på så i allafall kommit en bit närmare en vattentät plan för allas vårt favorit KD att cementera sin plats i Riksdagen och slippa all fyraprocentig ångest. Men för att komma till slutet måste man börja från början.

Som vi alla minns gick Sverigedemokraternas valtaktik ut på att påstå sig representera samhällets underdogs, en röst för de som var trötta på det politiska etablissemanget, de som tröttnat på Socialdemokratisk-marxistisk indoktrinering, helt enkelt den förtryckta vita mannen. Jag vill hävda att det är kärnan i SD´s framgång ligger. Inte i rasismen utan i det upplevda underläget. Varför tror jag då det? Svaret på detta är väldigt enkelt, det finns väldigt väldigt många fler rasister i Sverige än den lilla grupp som valde att rösta på SD. Vi behöver inte leta länge för att finna exempel på strukturell (coolt vänsterord för typ många) rasism. Titta bara på vår migrationsminister som 1, utvisade EU medborgare som tillhörde en specifik grupp 2, i strid mot den fria rörligheten 3, och kom undan med det eftersom att gruppen i fråga är socialt accepterad att hata. Detta är således en 1, bestraffning baserad på kultur alternativt etnisk basis 2, samtidigt som det strider mot den fria rörligheten inom EU, något som varje påstådd liberal borde hålla hårdare i än snoppen under en ensam söndag. Slutligen också 3, som säger sig självt, det är okej att bete sig illa mot gruppen i fråga så det var bara att köra. Således en händelse som visar på förekomsten av rasism även i det politiska etablissemanget, detta utan att ha nämnt Jan Björklund en enda gång vilket i sig är en bedrift. Vad var då poängen med denna utläggning? Jo detta är belägg för att det i större utsträckning var den iklädda rollen som underdog som gav SD röster. Vill man vara rasist finns det andra alternativ som passar bättre eftersom att man inte vill städa hemma eller kanske vill ha en stor chokladmuffins varje gång man fikar och inte bara på fredagar. Rut och restaurangmoms väger helt enkelt lite tyngre än att hata människor med annan hudfärg, priset på en black and white är lite mer centralt i vardagen än hotet från islam liksom. Så Sverigedemokraterna är egentligen inte underdogs överhuvudtaget, rasismen är ju jättevanlig. Så om inte rasisterna är underdogs vilka är det då? Kristna såklart.

För att återta (läs: få) en ordentlig plats i politiken ska KD således inte fokusera på att attrahera kristna väljare, KD ska ta över rollen som politiska underdogs från SD. KD har visserligen varit stora en gång i tiden men det kan man ignorera då det inte är direkt på politiska grunder utan snarare så att Alf Svensson är det närmsta en bullmormor svensk politik haft, han är förövrigt den person efter Patrick Stewart (Star Trek, X-Men etc) som sett mest lika ut under längst tid. KD har alla förutsättningar att bli underdogs på riktigt eftersom att dom är en liten grupp, ingen tar dom på allvar samt att dom egentligen inte har något att göra i Riksdagen (KD,s existens beror på Moderata stödröster). Hur ska KD då gå till väga? Svaret är enkelt. Göran Hägglund borde inte vara alltför ovan med tillvägagångssättet då han redan lånat ”verklighetens folk” från Sverigedemokraterna. Det enda han behöver göra nu är att ta steget fullt ut. Börja använda er av alla andra spännande epitet som högerpopulismen svänger sig med, kulturvänster/PK/Sossemarxister och allt annat som folk på Flashback använder. Efter det borde allt gå som på räls, ingen tror ju faktiskt på det ni tror (till skillnad från Jimmie och hans anhang) så att etablera sig som underdog tar typ en förmiddag och ett pressmeddelande. Lyckas ni med detta kommer ni helt enkelt att kunna plocka röster av SD på ett mycket mer effektivt sätt än alla andra kulturkonservativa flörtar (ännu ett coolt vänsterord, typ gammalmodiga) ni använder er av. Och eftersom det finns fler rasister som gillar bullar än vad det finns kristna så kanske ni till och med lyckas slå ut Jimmie och hans entourage ur Riksdagen. Då får ni dock vara försiktiga så att inte etablissemanget gör er PK igen i sina eftervalsanalyser men det löser ni då med lite gammal hederlig gudsfruktan och krav på morgonbön!

Puss och Kram

Vi vänder blad och skrotar monarkin

Jag tänkte på en sak angående public service. Svt har i likhet med Sveriges Radio nu tagit ställning för monarkin.

Jag älskar hur båda medier håller stenhårt på hur viktigt det är att upprätthålla sin opartiskhet. Nu efter valet fick Karin Hübinette sparken från Agenda för att hennes syster blev minister, något som är ett exempel på ett stenhårt motstånd mot att en medarbetare kan sitta på dubbla stolar. Samtidigt ser inte svt något konstigt i att kungens polare ges ansvaret för programmet Året med Kungafamiljen. Något som känns väldigt bekant med situationen på Sveriges Radio för några månader sedan när Tove Meyer sparkades från sin tjänst som researcher på morgonpasset (!) när hon bidragit till att visa att kungen är ett svin. Det visade sig senare att även Sveriges Radio agerat minst sagt tvivelaktigt. Sommarens nationalistiska bröllopshärj bevakades tydligen för Sveriges Radios räkning av en nära vän till han den där Daniel, ett agerande som även svt anammat. Opartiskhet så länge det inte luktar kungafamilj. Agerandet i dessa fall försvaras från svt och sveriges radios sida av att det handlar om ett underhållningsprogram, det är inte ett samhällsprogram. Då är det naturligt att man frågar sig hur ett program som sammanfattar statschefens år gjort av en påstått oberoende medieaktör kan vara något annat än ett samhällsprogram? Kungen har inte rätt till ett privatliv, det kommer med "jobbet" och således bör också en sammanfattning av det kungliga "arbetet" vara av utvärderande karaktär.

Borde det inte vara slut med kungligt rövslickeri efter den enfaldige..öh.. motvillige monarken. Ge oss en seriös granskning av vårt odemokratiska statsskick tack, något som svt skulle göra om dom gjorde sitt jobb. Låt tv3 ta över allt trams, kungen och Anna Anka skulle säkert passa bra ihop (om hon varit 30 år yngre såklart).

Ett rätt gör inte resten annat än fel

Jag tänkte på en sak angående en artikel i Dagens Nyheter där Mats Odell framförs som en lämplig kandidat att ta över partiledarposten efter Göran Hägglund i Kristdemokraterna. Detta enligt någon snubbe vid namn Rolf Åbjörnsson som säger att "Odell är en mycket bättre förankrad person i partiet".

Det är säkert sant men samtidigt ganska komiskt. Vem bryr sig om en partiledare är förankrad i partiet när partiet i sin tur inte är förankrat i verkligheten?

Förövrigt, läs http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article8139269.ab

Vänta, demokrati?

Jag tänkte på en sak efter att läst, hört och sett kritik mot de etablerade partierna och deras avståndstagande från Sverigedemokraterna. Besvikelsen och argumentationen mot partiledarnas ställningstaganden brukar ofta handla om demokrati, att det är odemokratiskt att inte vilja samarbetet med ett invalt Riksdagsparti. Detta är enligt mig ganska intressant. Bara får att ett parti hamnar över fyraprocentspärren betyder inte det automatiskt inflytande och möjlighet att förverkliga sin politik.

Att klaga på att Sverigedemokraterna utestängs är lika konstigt som att jag som vänsterpartist skulle gnälla över att allianspartierna inte bjuder in Lars Ohly till diskussioner, vi kom ju också in i Riksdagen. Har man helt glömt bort att, i runda slängar 94% av Sveriges röstande inte röstade på Sverigedemokraterna? I vårt proportionella system är det snarare direkt odemokratiskt att släppa in Sverigedemokraterna än att stänga dessa ute! Vågmästarrollen är ett problem i vårt valsystem, inte en naturlig del av systemet. Att aktivt utestänga ett litet parti från ett oproportionellt stort inflytande är det enda rätta ur demokratisk synpunkt och Fredrik Reinfeldt ska ha all respekt för att han redan i sitt tal på valnatten höll fast vid denna tanke även efter valrörelsen.

Och apropå valrörelsen så finns det ännu en demokratisk dimension i detta. Alla, ja alla etablerade partier slog fast långt innan valdagen att man inte skulle samarbeta med Sverigedemokraterna. Ju närmare valet kom desto oftare ställdes frågan om ett eventuellt samarbete och partiledarna fortsatte kategoriskt att avvisa alla möjligheter till samarbete. Utrymmet detta fick gör att man, åtminstone indirekt, kan se avståndstagandet från SD som en del av de politiska blockens valplattform.
Att Alliansen skulle ignorera dessa runt 49% av de röstande för ett samarbete med SD skulle vara ett stort svek och ett gigantiskt demokratiskt nederlag.

Så nej, det är inte odemokratiskt att ta avstånd från Sverigedemokraterna utan snarare att ta sitt demokratiska ansvar!

PS. Vill man visa sitt missnöje över dom etablerade partierna finns det bättre alternativ. Gratis alkohol och bredare trottoarer till folket nästa val istället för främlingsfientlighet, rösta på Kalle Anka partiet - http://sv.wikipedia.org/wiki/Kalle_Anka-partiet. DS

Kan ni förlåta mig Moderaterna?

Jag tänkte på en sak, eller jag kom snarare på en sak idag. Jag har varit väldigt orättvis mot Moderaterna. Moderaterna har visat sig vara Sveriges i särklass ärligaste parti och det är något som bör uppmuntras. Som från djupet av mitt hjärta, förlåt Moderaterna, jag har varit orättvis. Varför detta nu då? Jag har blivit inspirerad av en av Moderaternas fantastiska valaffischer, reklam fungerar uppenbarligen.



Moderaterna använder sig av allas vår favorithelg, löningshelgen. Nu kan förvisso denna helg ha lite olika innebörd beroende på lite olika saker men utifrån egen erfarenhet och en låt av Magnus Uggla associerar jag denna helg med en jädra massa festande. Denna koppling verkar också Moderaterna göra. Den 25:e är alltså en tid av tillfälligt välstånd och välmående där man saknar alla former av självdisciplin, kontroll, ansvarstagande (särskilt ekonomiskt sådant) samt ingen som helst långsiktighet med en nypa egoism och lite dryghet. Den 25:e efterföljs vanligtvis av ånger, fysisk och psykisk smärta samt en trasig ekonomi (talar återigen utifrån egna erfarenheter och Magnus Uggla).

Alla dessa saker kan även appliceras på den Moderata politiken, den är också egoistisk, kortsiktig och när man väl upptäcker sitt misstag är det försent att göra någonting åt det. Effekterna är redan där, precis som den tomma plånboken och nattliga sms i mobilen en grå söndag den 27:e. Moderaterna vågar visa sitt rätta ansikte, en frisk fläkt i den svenska politiken.

Så rösta inte på Moderaterna. Sveriges ärligaste parti har just förklarat att det inte är speciellt smart.

Är inte det osmart?

Jag tänkte på en sak när jag kollade runt lite på Sverigedemokraternas hemsida (jag vet, att det är förbjudet gör det hela så mycket mer spännande). Efter lite snabbt luskande finner jag följande:

"Satsningar på vuxenutbildning, ökad vuxennärvaro och förbättrad studie- och yrkesvägledning i skolan."

"Utbildning och arbete måste löna sig."

"Skolan skall lära ut den verkliga innebörden av demokrati och respekt för andras åsikter, samt stimulera till kritiskt och konstruktivt tänkande och reflektion kring etiska och moraliska frågor. Kritiskt och självständigt tänkande skall uppmuntras – inte bestraffas."

Det finns några fler men ovanstående räcker gott och väl för att fråga en sak. Är det inte väldigt osmart av Sverigedemokraterna att framhålla vikten av utbildning? Relativt korkade idéer från ett "parti" vars hela politiska grund bygger på okunskap.
Men gärna för mig, utbilda er löjliga klick då det kommer leda till att ni helt enkelt tynar bort. Människor med någon form av grundläggande intelligens låter sig inte förföras av främlingsfientlighet.

Ja till Europa...eller?

Jag tänkte på en sak efter att ha sett förra veckans avsnitt av Korrespondenterna i SVT (förbannat bra programserie förövrigt). Egentligen skulle jag ha en länk till programmet från SVT Play men det sket sig helt enkelt. Avsnittet i fråga, som finns tillgängligt till och med den 27:e November berör läskiga tendenser i Europa där högerpopulistiska partier är på stark frammarsch. Detta leder mig in på följande:

Klicka på bilden eller missa målet


Efter folkpartiets många många många flörtar med just högerpopulismen så kan man fundera lite över vilket Europa dom så kallade liberalerna är beredda att säga ja till? Franskt slöjförbud, Sarkozy i största allmänhet, Schweiziskt minaretförbud (Ja, Schweiz ligger faktiskt i Europa), listan på konstiga och motbjudande saker kan göras lång. "Ja till ett tolerant/humanistiskt/icke-rasistiskt/snällt/sockersött/etc Europa" skulle kanske vara mer förankrat i verkligheten. Men va fan, Lega Nord kanske är rätt sköna ändå enligt Björklunds anhang eller? Nu drar ju jag givetvis för stora växlar av denna till synes oskyldiga mening. Ja till Europa... kom igen nu, vem är överhuvudtaget emot Europa? Jag gillar verkligen hur utrymmet att få fram sitt budskap används väl, man har uppenbarligen inget. Ett "ja till Europa" är innehåller ungefär lika mycket värde som ett "Ja till glass" eller typ "Nej till Svenska kärnvapen". Folkpartiets pr folk är kanske inte dom rakaste träpluggen i Billy bokhyllan.

Ganska kul också att dom har en kampanjposter med Tobias Krantz vem det nu är som stolt uttrycker "Sverige ska vinna Nobelpris - inte bara dela ut dem". Vad fan är det för ickefråga? Nåja jag ska inte vara alltför kritisk mot Folkpartiet.
Dom ska ha lite uppskattning för att dom väljer att inte exponera Janne "Burkan" Björklund hypnotiserande glugg under överläppen på alla valaffischer. Ibland får man en paus bara för att bemötas av idiotiska budskap istället för både glugg och tomma ord.